Vad tror ni?
Slank in på Aftonbladet och såg Kvinnor med blodgrupp 0 har svårare att få barn
Vad tror ni som är i svängen - kan det stämma?
Vad tror ni som är i svängen - kan det stämma?
naturnära
jag promenerar ensam i skogen
känner mig iakttagen
stannar
kisar in i buskaget
jo, det är någon där
vem? vad?
det tar ett tag innan jag ser
det är två rådjur
som börjar tycka att jag har ägnat lite för mycket uppmärksamhet åt dem
så de skuttar iväg
Alltså, jag är uppvuxen i stan - jag brukar inte se djur i skogen om inte någon annan pekar ut dem åt mig.
Kanske har jag bott på landet tillräckligt länge?!
Härligt var det i alla fall - att var nära naturen - se de sista vackra höstlöven
En magisk morgonpromenad med efterlängtad egentid
KRAM
känner mig iakttagen
stannar
kisar in i buskaget
jo, det är någon där
vem? vad?
det tar ett tag innan jag ser
det är två rådjur
som börjar tycka att jag har ägnat lite för mycket uppmärksamhet åt dem
så de skuttar iväg
Alltså, jag är uppvuxen i stan - jag brukar inte se djur i skogen om inte någon annan pekar ut dem åt mig.
Kanske har jag bott på landet tillräckligt länge?!
Härligt var det i alla fall - att var nära naturen - se de sista vackra höstlöven
En magisk morgonpromenad med efterlängtad egentid
KRAM
mindre än 8 veckor
Är det för tidigt att ha julångest?!
Brukar normalt sett njuta av adventstid och höst/vintermörker, med mys, levande ljus, te, varm choklad, långa promenader men själva julen är ångestladdat. Och det beror på att jag är uppvuxen i en familj med problem, som gör att resultatet av att vi ses alltid är oberäkneligt. Vem mår bra, vem mår dåligt, är sådant som påverkar oss alla.
En himla massa "tå-tassande" helt enkelt.
Och nu känner jag en lätt ångest redan inför advent...
Önskar så att vårt hus var klart och att vi hade barn - då kunde jag bara stänga ute resten av världen (läs min familj) och ha julmys med den nya lilla kärnfamiljen.
Men det händer inte i år heller - alltså ångest
Brukar normalt sett njuta av adventstid och höst/vintermörker, med mys, levande ljus, te, varm choklad, långa promenader men själva julen är ångestladdat. Och det beror på att jag är uppvuxen i en familj med problem, som gör att resultatet av att vi ses alltid är oberäkneligt. Vem mår bra, vem mår dåligt, är sådant som påverkar oss alla.
En himla massa "tå-tassande" helt enkelt.
Och nu känner jag en lätt ångest redan inför advent...
Önskar så att vårt hus var klart och att vi hade barn - då kunde jag bara stänga ute resten av världen (läs min familj) och ha julmys med den nya lilla kärnfamiljen.
Men det händer inte i år heller - alltså ångest
glasklart
Funderar över varför jag läser bloggar, och inser att till stor del gör jag det för att minska känslan av ensamhet,
det finns fler som går igenom samma saker i IVF-landet och i ofrivilligbarnlöshetsträsket.
Jag hittar de som ger mig fakta och info om hur det går till,
de som ligger före mig i processen och har varit med längre,
jag hittar nya som precis har börjat
- alla bidrar med något.
Sedan finns det andra bloggar som oavsett om de är IVF-bloggar eller ej,
är läsvärda därför att de inspirerar, ger ett gott skratt, eller helt enkelt får mig att må bra.
TACK för att ni delar med er!!!
Varför skriver jag, jo det är för min egen del, för att minnas och bearbeta vad vi går igenom - kan det sedan vara till hjälp eller stöd för någon annan - ja då är det bara positivt.
Idag är det ägglossning - om jag får gissa - eftersom det gör så s****s ont på höger äggstock,
så då kan det bli ett FET 2 innan jul - på väg tillbaka, snart på banan igen...
KRAM
∞
Varför läser du min blogg?
det finns fler som går igenom samma saker i IVF-landet och i ofrivilligbarnlöshetsträsket.
Jag hittar de som ger mig fakta och info om hur det går till,
de som ligger före mig i processen och har varit med längre,
jag hittar nya som precis har börjat
- alla bidrar med något.
Sedan finns det andra bloggar som oavsett om de är IVF-bloggar eller ej,
är läsvärda därför att de inspirerar, ger ett gott skratt, eller helt enkelt får mig att må bra.
TACK för att ni delar med er!!!
Varför skriver jag, jo det är för min egen del, för att minnas och bearbeta vad vi går igenom - kan det sedan vara till hjälp eller stöd för någon annan - ja då är det bara positivt.
Idag är det ägglossning - om jag får gissa - eftersom det gör så s****s ont på höger äggstock,
så då kan det bli ett FET 2 innan jul - på väg tillbaka, snart på banan igen...
KRAM
∞
Varför läser du min blogg?
♥ älskade man ♥
Det har varit tufft - näe, det ÄR tufft
Och min kära älskade man, gör allt han kan för att få mig att må bra och vara hel igen.
IVF-resan och alla andra påfrestningar har stärkt oss, mitt i allt elände har vi en fast punkt i vår relation. Det är vi.
Jag uppskattar det så otroligt mycket - får nog ta och tala om det för honom på riktigt!!
Är lite extra gråtmild idag, eftersom våra vänner mår dåligt. Det är 3 par i vår närhet som har det svårt, 2 par har redan beslutat sig för att gå skilda vägar, det 3:e paret sliter hårt för att få ordning på skutan igen.
Äskade man - vad hade jag gjort utan dig?!
Älskar dig nu & alltid!
♥
Och min kära älskade man, gör allt han kan för att få mig att må bra och vara hel igen.
IVF-resan och alla andra påfrestningar har stärkt oss, mitt i allt elände har vi en fast punkt i vår relation. Det är vi.
Jag uppskattar det så otroligt mycket - får nog ta och tala om det för honom på riktigt!!
Är lite extra gråtmild idag, eftersom våra vänner mår dåligt. Det är 3 par i vår närhet som har det svårt, 2 par har redan beslutat sig för att gå skilda vägar, det 3:e paret sliter hårt för att få ordning på skutan igen.
Äskade man - vad hade jag gjort utan dig?!
Älskar dig nu & alltid!
♥
AWARD
TACK! (svaret kommer sent, men bättre sent än aldrig...)
Jag har fått en award av Barn är livet.
Regler:
- Som awardvinnare ska du kopiera in awardbilden i din blogg, för att visa att du fått den.
- Tacka och länka till den du fick awarden av.
- När man får den ska man skriva 7 intressanta saker om sig själv.
- Ge awarden till 7 andra bloggare. Skriv till dem att de fått en award.
7 saker om mig, vet inte om de är såå intressanta , men håll tillgodo!
Att hitta 7 intressanta saker om mig själv som intresserar er känns svår så jag skickar även med en uppmaning - ställ frågor i kommentarsfältet - VAD skulle du vilja veta om mig?
Du frågar - Jag svarar
Jag samlar ihop det till ett inlägg lite senare i veckan.
- Jag är envis, som mest när jag har fel (eller så är det så att det är de gångerna man minns).
- Jag är lat, att träna kommer liksom inte naturligt, kan jag undvika det så gör jag det.
- Jag är rotlös, men hittade en man med starka rötter, som han gärna delar med sig av.
- Hade jag en hund, skulle jag vilja ha en labrador. Hoppas på att det kan bli av någon gång i framtiden.
- Jag försöker hålla igång mitt vin intresse - men det har fått stå tillbaka en del under IVF -behandlingarna (inget problem, utan en självklarhet)
- Jag gillar att tävla och spela spel. Har kontakt med min barnsliga sida. :)
- För dem jag älskar gör jag allt. (men det är få jag släpper så nära)
Hemliga Arne
En evig längtan
Hur ska det gå?
Mina drömmars barn
Ledsen i hemlighet
Längtar så
Jeane Quidote - och hos dig lyckas jag inte lägga någon kommentar så jag hoppas du hittar din award här :)
KRAM
Biter ihop...
...och inser att det finns större problem här i världen!
Världens goaste man överraskade med kaffe i morse - :) Jag blev så glad, det var så omtänksamt!
Jag ska försöka fokusera på de små ljusglimtarna och de saker som gör mig lycklig och får mig att må bra.
Problemen går ingenstans, jag tar dem en i taget, så gott jag kan.
Det får duga!
Kram
Världens goaste man överraskade med kaffe i morse - :) Jag blev så glad, det var så omtänksamt!
Jag ska försöka fokusera på de små ljusglimtarna och de saker som gör mig lycklig och får mig att må bra.
Problemen går ingenstans, jag tar dem en i taget, så gott jag kan.
Det får duga!
Kram
Hur gör man när man inte orkar men måste?
Orkar inte!
Jag försöker hålla SAMTLIGA energitjuvar på avstånd, men vissa tar sig igenom mitt starkt uppbyggda försvar.
Människor i min närhet som inte fattar, som jag inte kan stänga ute.
Vet inte hur jag ska hantera det.
Har egentligen inte tid, men tror att jag och mannen behöver planera in en liten weekend - vet inte hur jag ska lyckas förhandla in det i vårt pressad tidsschema. Alla behandlingar och sjukhusbesök gör att vi ligger efter med saker som vi faktiskt måste lösa. ( i normala fall använder jag helst inte måste , men nu är det faktiskt så...)
Jag borde finnas där för andra i min närhet som har det tufft, jag vill det - men jag orkar inte.
Hur gör man?
När livet bara känns som att det är för mycket. Var finns paus-knappen??
Uppdatering: Idag är det 1 år sedan vi besökte IVF-kliniken för vårt första info samtal.
Kanske är jag så låg idag på grund av det. Trodde att vi skulle ha lyckats...
Jag försöker hålla SAMTLIGA energitjuvar på avstånd, men vissa tar sig igenom mitt starkt uppbyggda försvar.
Människor i min närhet som inte fattar, som jag inte kan stänga ute.
Vet inte hur jag ska hantera det.
Har egentligen inte tid, men tror att jag och mannen behöver planera in en liten weekend - vet inte hur jag ska lyckas förhandla in det i vårt pressad tidsschema. Alla behandlingar och sjukhusbesök gör att vi ligger efter med saker som vi faktiskt måste lösa. ( i normala fall använder jag helst inte måste , men nu är det faktiskt så...)
Jag borde finnas där för andra i min närhet som har det tufft, jag vill det - men jag orkar inte.
Hur gör man?
När livet bara känns som att det är för mycket. Var finns paus-knappen??
Uppdatering: Idag är det 1 år sedan vi besökte IVF-kliniken för vårt första info samtal.
Kanske är jag så låg idag på grund av det. Trodde att vi skulle ha lyckats...
det är över
Skrapad och klar och hemlevererad.
Snart är det över, några dagar till med smärta och blödning.
Sedan är det "bara" att invänta nästa mens.
Det har varit en intensiv vecka! Därav minimal bloggaktiviet - har helt enkelt inte orkat.
Jag gör ett inlägg fram över om detaljerna
(för min egen skull och om det är någon annan som mår bra av att läsa om hur det kan gå till...)
Jag lever och håller på och lappa ihop mig själv igen.
Tack för stöd & support, besöksantalet bara tickar på, känns härligt att så många kikar in här!
KRAM
Snart är det över, några dagar till med smärta och blödning.
Sedan är det "bara" att invänta nästa mens.
Det har varit en intensiv vecka! Därav minimal bloggaktiviet - har helt enkelt inte orkat.
Jag gör ett inlägg fram över om detaljerna
(för min egen skull och om det är någon annan som mår bra av att läsa om hur det kan gå till...)
Jag lever och håller på och lappa ihop mig själv igen.
Tack för stöd & support, besöksantalet bara tickar på, känns härligt att så många kikar in här!
KRAM
Du frågar hur jag mår
Du frågar hur jag mår
Jag svarar som vanligt
Hur kan hon må som vanligt tänker du
Jo jag mår som vanlig eftersom jag sörjer varje dag
Jag sörjer att vi inte har barn när solen skiner och himlen är blå och alla är glad och har trevligt
Jag sörjer att vi inte har barn när regnet öser ner och vinden viner och vi bråkar om vems tur det är att städa
Jag sörjer lite hela tiden, varje dag, klart att vissa dagar är det mer påtagligt än andra, men det är inte särskilt ofta jag bryter ihop totalt numera, det har blivit en del av mitt dagliga liv att halsen snörps åt och jag får kämpa med att hålla borta tårarna för att jag önskar så att det var vi som hade barn.
Jag svarar som vanligt
Hur kan hon må som vanligt tänker du
Jo jag mår som vanlig eftersom jag sörjer varje dag
Jag sörjer att vi inte har barn när solen skiner och himlen är blå och alla är glad och har trevligt
Jag sörjer att vi inte har barn när regnet öser ner och vinden viner och vi bråkar om vems tur det är att städa
Jag sörjer lite hela tiden, varje dag, klart att vissa dagar är det mer påtagligt än andra, men det är inte särskilt ofta jag bryter ihop totalt numera, det har blivit en del av mitt dagliga liv att halsen snörps åt och jag får kämpa med att hålla borta tårarna för att jag önskar så att det var vi som hade barn.
Det är nog kört nu
Ringde kliniken igår och fick reda på att HcG-värdet inte ökat tillräckligt för att allt skulle stå rätt till.
fr ca 2200 och en vecka senare ca 2800.
Risk för utomkveds och jag beordrades till sjukhuset, omgående!! Blev minst sagt stressad.
(fredag eftermiddag och akut intaget, kan väl säga att det inte bara var jag som var där)
Eftersom jag inte hade några smärtor så behandlades jag inte akut utan fick vänta, som tur var tog det inte mer än 2,5-3 timmar, men beskedet var att med så låga HcG-värden är det i princip ingen chans att det är en riktig graviditet. Hittade dock inget utomkveds och eftersom jag inte har smärtor trodde gynläkaren att det var ett missfall på gång, såg ev en liten blödning, men den kunde ju också ha orsakats av de täta VUL:en så hon kunde inte säga det med säkerthet heller. Ska ringa gynmottagningen på måndag och försöka få tid på tisdag eller onsdag för nytt VUL och nytt Hcg, de vill kolla en gång extra innan de ev tar bort det som finns i livmodern. Men de ville inte ha mig på akuten...
Dock är jag beordrad (de tar verkligen utomkvedes risken på allvar) att åka direkt in till akuten om jag får smärta. Ironin i det hela är att är det ett missfall och kroppen börjar stöta ut det på egen hand så kommer jag att ha smärta eftersom jag går på starka värktabletter vid "vanlig mens". Så det blir ytterligare besök på sjukhuset innan det här är över.
Känner dock att spänningarna i brösten har minskat och de signaler kroppen sänder är "icke-gravid" så just nu har jag inget hopp längre.
Börjar känna mig känslokall, har bara kallt konstaterat att det inte blev något den här gången heller.
Och av alla saker som kunde gå fel så är det det minst negativa.
Det tog sig på naturligväg.
Det var ingen mola (då hade bebsiverkstaden fått göra uppehåll i 12 månader)
Jag behöver antagligen inte göra någon titthålsoperation.
Vi kan vara igång relativt snart igen.
Men jag känner uppgiven, och tycker verkligen att livet är orättvist och att det faktiskt borde vara vår tur snart! Ska vi få missfall på alla tänkabara sätt innan det blir vår tur???!!!
Tillråga på allt fick vi (från oväntat håll) gravidbesked igår. (på omvägar, de meddelade inte oss personligen)
Tack för supporten och lyckönskningar och positiva tankar, det känns skönt att bloggvärlden finns!
Kram
fr ca 2200 och en vecka senare ca 2800.
Risk för utomkveds och jag beordrades till sjukhuset, omgående!! Blev minst sagt stressad.
(fredag eftermiddag och akut intaget, kan väl säga att det inte bara var jag som var där)
Eftersom jag inte hade några smärtor så behandlades jag inte akut utan fick vänta, som tur var tog det inte mer än 2,5-3 timmar, men beskedet var att med så låga HcG-värden är det i princip ingen chans att det är en riktig graviditet. Hittade dock inget utomkveds och eftersom jag inte har smärtor trodde gynläkaren att det var ett missfall på gång, såg ev en liten blödning, men den kunde ju också ha orsakats av de täta VUL:en så hon kunde inte säga det med säkerthet heller. Ska ringa gynmottagningen på måndag och försöka få tid på tisdag eller onsdag för nytt VUL och nytt Hcg, de vill kolla en gång extra innan de ev tar bort det som finns i livmodern. Men de ville inte ha mig på akuten...
Dock är jag beordrad (de tar verkligen utomkvedes risken på allvar) att åka direkt in till akuten om jag får smärta. Ironin i det hela är att är det ett missfall och kroppen börjar stöta ut det på egen hand så kommer jag att ha smärta eftersom jag går på starka värktabletter vid "vanlig mens". Så det blir ytterligare besök på sjukhuset innan det här är över.
Känner dock att spänningarna i brösten har minskat och de signaler kroppen sänder är "icke-gravid" så just nu har jag inget hopp längre.
Börjar känna mig känslokall, har bara kallt konstaterat att det inte blev något den här gången heller.
Och av alla saker som kunde gå fel så är det det minst negativa.
Det tog sig på naturligväg.
Det var ingen mola (då hade bebsiverkstaden fått göra uppehåll i 12 månader)
Jag behöver antagligen inte göra någon titthålsoperation.
Vi kan vara igång relativt snart igen.
Men jag känner uppgiven, och tycker verkligen att livet är orättvist och att det faktiskt borde vara vår tur snart! Ska vi få missfall på alla tänkabara sätt innan det blir vår tur???!!!
Tillråga på allt fick vi (från oväntat håll) gravidbesked igår. (på omvägar, de meddelade inte oss personligen)
Tack för supporten och lyckönskningar och positiva tankar, det känns skönt att bloggvärlden finns!
Kram
är det på riktigt eller är det bara nerver?
Först TACK! Till er alla som är med här.
Kul att så många är inne och kikar på bloggen - besöksrekord igår!!
Ok, det är 5 timmar kvar tills jag kan ringa om blodprovet - och jag är så nervös!
Jag mår illa, och samtidigt är jag sugen på att små äta - är det graviditetsssymptom eller bara mina nerver?
Jag är någonstans mellan 6+3 och 6+6 - om jag är gravid. Allt man ser är hinnsäcken men den verkar ha utvecklats bra sedan förra VUL. Men det syns inget embry/foster.
Är det någon som har varit med om detta och har barn idag? Där det alltså har gått bra till slut?
Jag vill ju så gärna att det är på riktigt så jag fungerar inte alls som människa just nu, kan inte riktigt fokusera på någonting. Tips någon?
Kramar från nervvraket
10 dagar till?!?! och ytterligare blodprov
Ja, så länge det inte är negativa nyheter (läs katastrof) så lever vi på hoppet.
Läkaren såg en hinnsäck på 11,3 x 7.6 mm så något finns det där, men det syns fortfarande inget foster. De misstänker att jag ev ligger lite senare och i så fall skulle jag vara i 6+2 idag.
Lämnade nytt blodprov idag - får besked imorgon - det ger ju en indikation... har Hcg-värdet gått ner finns risk för mf.
Sedan är det vänta ca 10 dagar för nästa VUL
Börjar kännas smått komiskt om det inte vore för allvaret i alltsammans.
Så häng med om ni orkar - mera nerver och mera oro - vågar jag nästan garantera...
Kram och tack för stödet!!
Läkaren såg en hinnsäck på 11,3 x 7.6 mm så något finns det där, men det syns fortfarande inget foster. De misstänker att jag ev ligger lite senare och i så fall skulle jag vara i 6+2 idag.
Lämnade nytt blodprov idag - får besked imorgon - det ger ju en indikation... har Hcg-värdet gått ner finns risk för mf.
Sedan är det vänta ca 10 dagar för nästa VUL
Börjar kännas smått komiskt om det inte vore för allvaret i alltsammans.
Så häng med om ni orkar - mera nerver och mera oro - vågar jag nästan garantera...
Kram och tack för stödet!!
ojojojoj
nerver över allt
jag bara fryser hela tiden
kan inte fokuser på jobbet - tur att det är kaffe rast snart!
imorgon någon gång innan lunch vet vi förhoppningsvis mer
försöker ha lagom höga förväntningar
alla nyheter utom negativa nyheter är positiva nyheter
jag bara fryser hela tiden
kan inte fokuser på jobbet - tur att det är kaffe rast snart!
imorgon någon gång innan lunch vet vi förhoppningsvis mer
försöker ha lagom höga förväntningar
alla nyheter utom negativa nyheter är positiva nyheter
Ringde kliniken igen
Orkar ni med mig? Det är bara nerver och spekulationer...
Jag lämnade ju blodprov för att mäta Hcg halten och skulle ringa som i fredags för att få besked.
När jag ringde svarade en sköterska som bröt ganska kraftigt. Och jag skämdes för att jag inte riktigt förstod vad hon menade trots att hon verkade läsa innantill direkt från min journal. (Jag skäms nästan alltid i de situationer när jag inte kan förstå de som faktiskt försöker prata svenska, min husläkare kommer från Rumänien och ibland dubbelkollar jag med sköterskan om jag har förstått medicineringen rätt - jag vill inte göra min läkare obekväm genom att fråga om mer än 1 gång - rätt dumt egentligen...) Därför stod jag inte på mig utan tog lätt chockad emot informationen attt HcG visade på gravid men man misstänkter utomkveds. Ja eller det var det jag hade uppfattat...
Sedan har jag gått och grubblat hela helgen - VAD är det som gör att de misstänker utomkveds, när det faktiskt syntes en liten svart (tom) cirkel i livmodern?
Så jag ringde kliniken igår igen och fick prata med allra trevligaste norskan som även hade vårt informationsmöte och för en gångs skull hade hon tid (eller tog sig nog tid) att prata med mig.
Det första hon sa var, vänta lite så ska jag bara läsa igenom din journal så att jag svarar rätt
- Hur lugn tror ni inte att jag blev av bara den kommentaren.
Sedan gick vi igenom mina frågor och jag har nu fått klart för mig att det som står i journalen är "att man inte kan utesluta utomkveds" - i min värld är det stor skillnad på det och att misstänka utomkveds.
Sedan berättade jag även om att sköterskan räknat fram att jag skulle vara i v 7+3 när vi var på VUL förra veckan, och att jag då varit för nervös för att reagera på det.
Kan omöjligt ha varit i v 8 (7+3) och vi kom fram till att jag nog är i v 7 (6+2) (i måndags/igår) och då alltså borde ha varit i v 6 (5+5) förra torsdagen när vi gjorde VUL och då är det kanske inte så konstigt att vi inte såg mer.
Så jag är fortfarande nervös och tycker att det är j-ligt att vänta men inte lika sjukt oroad som jag har varit i helgen. Försiktigt optimistisk faktiskt - det kan vara på riktigt den här gången SHIIITTT - nervös igen :)
Håll tummarna på torsdag! IGEN!
KRAM
Jag lämnade ju blodprov för att mäta Hcg halten och skulle ringa som i fredags för att få besked.
När jag ringde svarade en sköterska som bröt ganska kraftigt. Och jag skämdes för att jag inte riktigt förstod vad hon menade trots att hon verkade läsa innantill direkt från min journal. (Jag skäms nästan alltid i de situationer när jag inte kan förstå de som faktiskt försöker prata svenska, min husläkare kommer från Rumänien och ibland dubbelkollar jag med sköterskan om jag har förstått medicineringen rätt - jag vill inte göra min läkare obekväm genom att fråga om mer än 1 gång - rätt dumt egentligen...) Därför stod jag inte på mig utan tog lätt chockad emot informationen attt HcG visade på gravid men man misstänkter utomkveds. Ja eller det var det jag hade uppfattat...
Sedan har jag gått och grubblat hela helgen - VAD är det som gör att de misstänker utomkveds, när det faktiskt syntes en liten svart (tom) cirkel i livmodern?
Så jag ringde kliniken igår igen och fick prata med allra trevligaste norskan som även hade vårt informationsmöte och för en gångs skull hade hon tid (eller tog sig nog tid) att prata med mig.
Det första hon sa var, vänta lite så ska jag bara läsa igenom din journal så att jag svarar rätt
- Hur lugn tror ni inte att jag blev av bara den kommentaren.
Sedan gick vi igenom mina frågor och jag har nu fått klart för mig att det som står i journalen är "att man inte kan utesluta utomkveds" - i min värld är det stor skillnad på det och att misstänka utomkveds.
Sedan berättade jag även om att sköterskan räknat fram att jag skulle vara i v 7+3 när vi var på VUL förra veckan, och att jag då varit för nervös för att reagera på det.
Kan omöjligt ha varit i v 8 (7+3) och vi kom fram till att jag nog är i v 7 (6+2) (i måndags/igår) och då alltså borde ha varit i v 6 (5+5) förra torsdagen när vi gjorde VUL och då är det kanske inte så konstigt att vi inte såg mer.
Så jag är fortfarande nervös och tycker att det är j-ligt att vänta men inte lika sjukt oroad som jag har varit i helgen. Försiktigt optimistisk faktiskt - det kan vara på riktigt den här gången SHIIITTT - nervös igen :)
Håll tummarna på torsdag! IGEN!
KRAM
fortfarande nervös
men tack snälla, snälla för kommentarerna - de lugnar.
Fortsätter att leva på hoppet
Kram
Fortsätter att leva på hoppet
Kram
Inga klara besked
Jag tror inte man kan vara mer förvirrad än vad jag är just nu.
Så här gick det till igår:
Vaknade tidigt, nervös, men fick i mig lite frukost.
Kommer ner till kliniken precis i tid och kommer in till doktorn ganska direkt. Han hör efter hur det är lite kort och sedan går vi dirket in till undersökningsrummet för att göra VUL på en gång. Det är bara det att jag har inte kissat sen imorse - blåsan är sprängfylld. Så han ser ingenting, bara på med kläderna och ut i korridoren och gå på toa.
Tillbaka in och upp i stolen igen, ännu mer nervös!
Och allt som syns på skärmen är en svart liten cirkel drygt 1 cm i diameter - resen är myrornas krig.
Inget ljud, inga synliga hjärtslag ingenting.
Och vad säger doktorn - jo, att vi kan inte veta säkert förrrän vi har något att jämföra med så det blir till att vänta ytterligare en vecka. Fick lämna blodprov som jag ska få besked om i eftermiddag.
Jag vet inte hur ett VUL ska se ut i v 7 + 3 dagar så jag har ingen aning - någon av er som vet mer???
Om jag ska vara logisk:
Hade det varit helt ok så hade vi sett något mer.
Det borde ha varit hjärtljud.
Alltså är det nog inte en riktig graviditet - men det sista som över ger en är hoppet.
Och hade doktorn helt säkert kunnat säga att det inte är på riktigt utan någon komplikation, så tror jag han hade sagt det - eftersom ovisshet är en av de värsta delarna av det vi går igenom just nu.
Det kan vara en mola igen - men då borde mitt första gravtest varit positivt eftersom HcG nivåerna blir extrema då - så troligtvis ingen mola. (jag gjode ett test 2 dagar innan förväntad mens, eftersom jag skulle på fest och ville veta om det var ok att ta en drink eller 2, det var en fredag och det testet var negativt) Onsdagen efteråt gjorde jag första positiva gravtestet, testade igen i måndags innan jag ringde kliniken - positivt, har tom testat idag och det är ännu starkare positivt.
Det kan vara utomkveds.
och jag har ingen aning...
Så här gick det till igår:
Vaknade tidigt, nervös, men fick i mig lite frukost.
Kommer ner till kliniken precis i tid och kommer in till doktorn ganska direkt. Han hör efter hur det är lite kort och sedan går vi dirket in till undersökningsrummet för att göra VUL på en gång. Det är bara det att jag har inte kissat sen imorse - blåsan är sprängfylld. Så han ser ingenting, bara på med kläderna och ut i korridoren och gå på toa.
Tillbaka in och upp i stolen igen, ännu mer nervös!
Och allt som syns på skärmen är en svart liten cirkel drygt 1 cm i diameter - resen är myrornas krig.
Inget ljud, inga synliga hjärtslag ingenting.
Och vad säger doktorn - jo, att vi kan inte veta säkert förrrän vi har något att jämföra med så det blir till att vänta ytterligare en vecka. Fick lämna blodprov som jag ska få besked om i eftermiddag.
Jag vet inte hur ett VUL ska se ut i v 7 + 3 dagar så jag har ingen aning - någon av er som vet mer???
Om jag ska vara logisk:
Hade det varit helt ok så hade vi sett något mer.
Det borde ha varit hjärtljud.
Alltså är det nog inte en riktig graviditet - men det sista som över ger en är hoppet.
Och hade doktorn helt säkert kunnat säga att det inte är på riktigt utan någon komplikation, så tror jag han hade sagt det - eftersom ovisshet är en av de värsta delarna av det vi går igenom just nu.
Det kan vara en mola igen - men då borde mitt första gravtest varit positivt eftersom HcG nivåerna blir extrema då - så troligtvis ingen mola. (jag gjode ett test 2 dagar innan förväntad mens, eftersom jag skulle på fest och ville veta om det var ok att ta en drink eller 2, det var en fredag och det testet var negativt) Onsdagen efteråt gjorde jag första positiva gravtestet, testade igen i måndags innan jag ringde kliniken - positivt, har tom testat idag och det är ännu starkare positivt.
Det kan vara utomkveds.
och jag har ingen aning...
