Funderingar

Det är något jag har gått och funderat över ett tag. Jag ska försöka beskriva på ett begripligt sätt men vi får se om jag lyckas.

Jag har vid flera olika tillfällen i mitt liv råkat ut för männsikor som sårat mig, och sedan när jag visar att jag blir ledsen säger andra runt omkring:
- att det var ju inte för att vara elak eller såra det var ju inte meningen.
Men personen som sårade ber inte om ursäkt för sin handling eller sina ord.

Personligen så börjar jag bli trött på det här, det är inte okej att bete sig som en drummel och sedan bara säga att jag menade ju inget illa.

Oavsett om man säger saker i stundens hetta, eller t ex en ogenomtänkt klapp på magen som resulterar i tårar, eller till och med utbrott som har sin grund i sjukdom. Det är inte okej att låtsas som ingenting. Hur svårt ska det vara att även om det som sagts eller gjorts var i all välmening så landade det fel hos mottagaren, jag tycker att då är det på sin plats att be om ursäkt. Att bara avfärda det med att uppsåtet var gott räcker inte. I alla fall inte för mig. (och jag känner att jag börjar bli en långsint j-l)

Och jag försöker "leva som jag lär", alltså när jag sårat någon, eller bara varit kort i tonen t ex pga smärtor eller hormoner, då minns jag ju faktiskt vad jag gjorde sedan när jag mår bättre, även om jag kanske inte alltid inser det där och då. Och jag ber om ursäkt.

Ska det vara så svårt?

Underbara goa vänner

Tack alla bloggvänner jag sitter och ler av lycka att jag funnit er!

Jag ska försöka och uppdatera om det händer något,
men särskilt mycket bloggläsning kommer det inte att bli över jul & nyår.

i väntan på

nästa mens

ja, jag ber om ursäkt, det här är den mest långdragna processen av "behandligen" - tiden innan jag kan börja räkna ner till start.

Eftersom jag gjorde skrapningen efter missfall för knappt en månad sedan, så kan mensen dyka upp närsomhelst, men troligen tidigast denna vecka... så jag väntar på mens.


Fick en fråga om vad en mola är för något.
(det här är den info jag har fått från mina läkare/gynekologer/sjuksköterskor, men ta det för vad det är, ett försök till förklaring, ingen absolut sanning)

Druvbörd/Mola är - enkelt förklarat - när det som ska bli moderkakan istället bildar som små druvformade blåsor (tumörer). Utifrån vad man sa till mig kan det aldrig bli en riktig graviditet.
Mola kan vara antingen godartad eller elakartad, så därför blir man noga kontrollerad och även "resterna av graviditeten" analyseras och under den tiden får man inte heller bli gravid igen. Risken finns alltså att HcG nivåerna stiger i kroppen igen efteråt, en ny mola kan uppstå spontant (det kan uppstå på annan plats i kroppen som då gör att Hcg produktionen ökar igen) därför fick jag gå och lämna blodprov och bevaka att mina hormonnivåer låg lågt. Från början sa de ett år, men i realiteten blev det nio månader.
Sedan fick vi grönt ljus på bebisverkstaden igen.

Efter att ha haft en mola en gång är risken högre för att man råkar ut för det igen. Därför får jag komma in på VUL så tidigt det bara går efter ett positivt graviditetstest, för att försäkra oss om att det inte är en mola igen.

Vill du läsa mer om det står det en del här och här och här.
Jag hittade ett mycket bättre ställe med information från något landsting eller liknande offentlig sida precis när det hade hänt, men jag hittar inte dit just nu, men ska uppdatera länkarna om jag hittar bättre sidor.


ARG!!

Ber om ursäkt för detta inlägg, jag brukar inte hänga ut folk, men nu har det gått över gränsen.


Är urförbannad på SÄNGJÄTTEN!!

Vi handlade sängar för några veckor sedan -
och blev rekommenderade en säng av säljaren som vi inte hade tittat på om inte hon pekat ut den.
(Den var nedsatt eftersom de skulle byta leverantör)
Vi letade efter en superfast säng som absolut inte fick svanka i ryggslutet eftersom min man har problem med ryggen. Inga problem enligt säljaren, den här sängen skulle hålla måttet.
Nu är det så att sängen svankar och han har precis lika ont i ryggen som innan - får vi byta? NEJ!
Eftersom den var nedsatt  - NOPE! Ingenting, inte återköp, inte bytesrätt - ingenting!
Så tokförbannad är jag. (det är dyrt att lära sig att inte lita på säljare)

Rekommenderar ett besök på SOVA - de har trygghetsgaranti, du får pröva sängen i 30-60 dagar

Ja ni kan ju gissa var någonstans jag kommer att handla i fortsättningen!

smaljeans - trodde jag, ja' ??!!

Attans!!
Min garderob svämmar över - och ändå har jag inget att ha på mig.(känns problemet igen)
Kläderna kan delas in i kategorier och då struntar jag i vanliga som vår-, sommar-, höst- och vinterkläder. Eller tröjor, byxor, underkläder mm. (mina kategorier innehåller nämligen samtliga ovanstående också)

Jag menar:

Jag har mina "smala kläder" - som jag bara kan använda när jag har en bra dag och ligger på min lägsta vikt och inte har ägglossning eller mens, de är uteslutna under IVF-behandlig. "Jag kan överstiga alla problem i hela världen kläder"

Jag har mina "normal kläder" - som jag änvänder oftast och som kan funka under ägglossning och mens, om det är en bra månad, funkar inte heller under IVF-behandling. (de börjar bli slitna, men jag vill ju inte lägga dyra pengar på att köpa nya, eftersom om jag blir gravid så kan jag ju ändå inte ha dem...)

Jag har mina "stora kläder" - som jag använder när magen är extra svullen vid ägglossning och mens, och som oftast är de enda kläderna jag kan ha under IVF-behandling. Dessa kläder ser inte kloka ut om jag är i normal eller smal tillstånd.

Jag har även "typ-mamma-kläder" - som jag använder i slutskedet av IVF-behandlingen (ironiskt va'?) och som jag naturligtvis hoppas på att kunna få använda av rätt orsaker. (de är inte kläder jag mår bra i, de är i huvudsak "akut-inköp" när inget annat har funkat, samtidigt som jag känner mig som en valross och det är väl bara i ishavet som de är sexiga...eller??!)

Sedan har jag även handlat hem lite "riktiga-mamma-kläder" - (dumt att lägga pengarna på vanliga kläder som jag faktiskt skulle kunna använda -eller?!?!) de är ännu inte använda utan ligger i sin låda och väntar på mig... :) Eftersom jag lever på hoppet!

Och för att komma till sak.
Idag krängde jag på mig smaljeansen, eftersom allt annat låg i tvätten, men jag tyckte ändå att nu är det ju ett tag sedan magen var riktigt svullen så det borde väl gå.
Men nej, här sitter jag nu och har i princip kramp imagen och kan bara andas ytligt, så jag börjar bli lätt snurrig - det får bli hem på lunchrasten och hitta på något annat...

Innan IVF:andet började så vägde jag 5 kilo mindre än vad jag gör nu, inte så farligt med tanke på omständigheterna och att jag inte vågar träna när jag ruvar eller om det finns en chans att jag är gravid... (det är ett alldeles eget inlägg en annan gång)
Men det verkar vara stört omöjligt att gå ner dem. Så jag får nog lägga upp någon form av plan för november, har jag inte gått ner dem innan jul, så lär de stanna och det lär komma några till.

Det ska ju gå att gå ner ca 1 kg i veckan utan att späka sig... någon som vill vara med och utmana och pusha?!

Mitt mål är 5 kg ner innan Lucia - måndagen den 13/12 - så nu är det uttalat - nu handlar det "bara" om att ta sig dit.

Snart helg, mannen snart hemma igen :)

idag - nu

Kom att tänka på min farmor i helgen (kanske för att det snart är Allhelgona)

Hon gick bort när jag var liten, men jag tillbringade mycket tid hos henne när mina föräldrar jobbade,
farmor hann lära mig en hel del som jag har haft nytta av längre fram i livet.

Dagen i dag är en märklig dag.

Den är din.

Gårdagen föll ur dina händer.

Den kan inte få mer innehåll

än du redan givit den.

Morgondagen vet du ingenting om.

Men dagen i dag har du.

Använd dig av det.

I dag kan du glädja någon.

I dag kan du hjälpa en annan.

Dagen i dag är en märklig dag.

Den är din.

Den här dikten lärde hon mig - och i helgen så kom den till mig i tanken - flera gånger.
Det kändes som att Farmor försökte skicka styrka till mig.


naturnära

jag promenerar ensam i skogen
känner mig iakttagen
stannar
kisar in i buskaget
jo, det är någon där
vem? vad?
det tar ett tag innan jag ser
det är två rådjur
som börjar tycka att jag har ägnat lite för mycket uppmärksamhet åt dem
så de skuttar iväg

Alltså, jag är uppvuxen i stan - jag brukar inte se djur i skogen om inte någon annan pekar ut dem åt mig.
Kanske har jag bott på landet tillräckligt länge?!

Härligt var det i alla fall - att var nära naturen - se de sista vackra höstlöven

En magisk morgonpromenad med efterlängtad egentid

KRAM

♥ älskade man ♥

Det har varit tufft - näe, det ÄR tufft
Och min kära älskade man, gör allt han kan för att få mig att må bra och vara hel igen.

IVF-resan och alla andra påfrestningar har stärkt oss, mitt i allt elände har vi en fast punkt i vår relation. Det är vi.
Jag uppskattar det så otroligt mycket - får nog ta och tala om det för honom på riktigt!!

Är lite extra gråtmild idag, eftersom våra vänner mår dåligt. Det är 3 par i vår närhet som har det svårt, 2 par har redan beslutat sig för att gå skilda vägar, det 3:e paret sliter hårt för att få ordning på skutan igen.

Äskade man - vad hade jag gjort utan dig?!

Älskar dig nu & alltid!

RSS 2.0