det är över
Skrapad och klar och hemlevererad.
Snart är det över, några dagar till med smärta och blödning.
Sedan är det "bara" att invänta nästa mens.
Det har varit en intensiv vecka! Därav minimal bloggaktiviet - har helt enkelt inte orkat.
Jag gör ett inlägg fram över om detaljerna
(för min egen skull och om det är någon annan som mår bra av att läsa om hur det kan gå till...)
Jag lever och håller på och lappa ihop mig själv igen.
Tack för stöd & support, besöksantalet bara tickar på, känns härligt att så många kikar in här!
KRAM
Snart är det över, några dagar till med smärta och blödning.
Sedan är det "bara" att invänta nästa mens.
Det har varit en intensiv vecka! Därav minimal bloggaktiviet - har helt enkelt inte orkat.
Jag gör ett inlägg fram över om detaljerna
(för min egen skull och om det är någon annan som mår bra av att läsa om hur det kan gå till...)
Jag lever och håller på och lappa ihop mig själv igen.
Tack för stöd & support, besöksantalet bara tickar på, känns härligt att så många kikar in här!
KRAM
Du frågar hur jag mår
Du frågar hur jag mår
Jag svarar som vanligt
Hur kan hon må som vanligt tänker du
Jo jag mår som vanlig eftersom jag sörjer varje dag
Jag sörjer att vi inte har barn när solen skiner och himlen är blå och alla är glad och har trevligt
Jag sörjer att vi inte har barn när regnet öser ner och vinden viner och vi bråkar om vems tur det är att städa
Jag sörjer lite hela tiden, varje dag, klart att vissa dagar är det mer påtagligt än andra, men det är inte särskilt ofta jag bryter ihop totalt numera, det har blivit en del av mitt dagliga liv att halsen snörps åt och jag får kämpa med att hålla borta tårarna för att jag önskar så att det var vi som hade barn.
Jag svarar som vanligt
Hur kan hon må som vanligt tänker du
Jo jag mår som vanlig eftersom jag sörjer varje dag
Jag sörjer att vi inte har barn när solen skiner och himlen är blå och alla är glad och har trevligt
Jag sörjer att vi inte har barn när regnet öser ner och vinden viner och vi bråkar om vems tur det är att städa
Jag sörjer lite hela tiden, varje dag, klart att vissa dagar är det mer påtagligt än andra, men det är inte särskilt ofta jag bryter ihop totalt numera, det har blivit en del av mitt dagliga liv att halsen snörps åt och jag får kämpa med att hålla borta tårarna för att jag önskar så att det var vi som hade barn.
