familjecirkus

det var länge sedan hela medicinskåpet användes - men idag sparas det inte på krutet.
har fått klara mig utan mediciner de senaste åren, eftersom jag inte velat chansa,
om jag blir gravid vill jag inte ha alla de medicinerna i kroppen
och i vanliga fall (före barnfabriken) åt jag medicin varje dag mars-sept.

Nu har akutmedicinen åkt fram, både tabletter och astmaspray
Jäkla pollen!!

Tur att det hinner gå ur kroppen i god tid innan oktober :)
man får vara glad för det lilla, men hade det behövts hade jag isolerat mig och tagit obehaget, naturligtvis. Men eftersom läget är som det är knaprar jag medicin och försöker bli av med de värsta symptomen (det kliar, rinner och jävlas mest överallt, och andningen funkar men är ansträngd)

Tror det blir shopping i luftkonditionerat köpcentra i eftermiddag

... livet går vidare.

Tack underbara vänner för allt stöd och all support!
Klart jag är glad för graviditeterna runt omkring mig, det var bara otroligt dålig timing.
Nu har jag återigen laddat om.

Sista veckan på kontoret för ett tag fram över, snart semester = hårt kroppsarbete
och jag ser fram emot att jobba med kroppen
(utan att behöva fundera på om jag ev är gravid och kanske borde ta det lugnt)

KRAM

ytterligare graviditeter,
inte en utan definitivt två kanske till och med tre, i den relativt nära bekantskapskretsen
jag vill så innerligt bli endast glad för deras skull
men jag sörjer också att det fortfarande inte är vår tur
blir sur som en barnunge, grinar lite i min ensamhet

inte min bästa sida - önskar att jag hanterade det bättre



varför?
varför?
varför?
jag förstår inte,
får inga svar men fortsätter ändå ställa frågan

Idag är världen vacker :)
(Här är det fantastiskt vacker, även i snöstorm och regnrusk)

Naturen möter mig i fantastisk midsommar skrud och utsikten tar andan ur mig.
Och det sjunker in - det är här vi bygger vårt bo - vår fasta punkt i tillvaron.

Här kommer jag lägga min energi i sommar - bygga bo

Ett vackert citat av profeten Khalil Gibran

”När ni är sorgsna, blicka in i era hjärtan, och ni skall se att ni i verkligheten gråter över det som en gång beredde er glädje”.

Ni är så gulliga och omtänksamma - det värmer ett brustet hjärta och en söndertrasad själ.
Jag hoppas ni förstår och vet hur mycket jag uppskattar det stöd som finns här i bloggvärlden.
Har inte orkat tala om katastrofen med alla som vet att vi gjorde ett försök i den riktiga världen ännu - måste bli lite starkare själv först.
Det finns några nära som jag bryter ihop tillsammans med och de vet, men sedan finns det andra, som jag känner att jag vill vara stark när jag pratar med, mest för att de har nog bekymmer  i sina liv. Därför avvaktar jag någon dag till.

Det här är så känslomässigt utmattande, och ändå så mycket olika känslor.
Maktlöshet
Var i ligger rättvisan - finns det överhuvudtaget någon?
Hur orkar vi vidare?

Ett litet exempel på dumma tankar:
Om vi genomgår alla 3 IVF-försöken och får 5 ägg per försök - då är det 15 gånger - alltså 13 till - jag vet inte om jag mentalt håller för det. Så funkar min hjärna, försöker lägga långsiktiga planer och strategier utifrån den information som finns till hands. Ibland önskar jag att det gick att stänga av den.
Det är för stort att greppa att tänka så långt, men jag trodde att jag i alla fall skulle klara IVF-försöken, det hade jag föreställt mig. Nu är jag inte längre lika säker. Men en sak i taget, en dag i taget - får duga just nu.


Håller på och pusslar ihop oss igen, både mannen och jag.

Har fått tid på kliniken för FET 2 - i oktober!!
Så jag hoppas att ni, mina medsystrar, ser till att plussa nu när ni lagt beslag på samtliga tider i v 35 ;)
- Helt allvarligt så hoppas jag innerligt att det går bra för oss alla.

Ska ändå ta och ringa kliniken efter semestern och höra om de fått återbud,
men annars är det alltså oktober som gäller.

Frågade därför kliniken om vi fick spara äggen i frysen och gå vidare med nytt IVF - Näe fick vi inte - alla frysta ägg måste förbrukas innan vi får gå vidare med IVF2

Mentalt sommarlov från hela IVF-karusellen får det bli.