familjecirkus

Här såg vi att ägget verkligen hade fastnat
och vi såg hjärtat slå
- en av de bästa dagarna i mitt liv så här långt!

Då är det dax för VUL.

Är faktiskt inte nervös ännu utan mest förväntansfull.

Nerverna kommer när vi går in på kliniken och då kommer jag hålla andan - ja typ ;) i alla fall.

Kommer vara på resande fot större delen av dagen imorgon, så ni kanske inte får besked förrän sent onsdagkväll eller torsdag. tacksam för alla förhoppningsfulla kommentarer och tummar :)

KRAM

jag har nu blivit "gravid-klassad"  - på nyårsafton var vi hos vänner som vet vad vi går igenom.
Ganska snart kom frågan om det fanns några positiva nyheter bakom mitt alkoholfria val.
Vi berättade hur det lågt till... att vi hoppas men inte vågar tro helt säkert.

Sedan var jag gravid... goa vänner som vågar tro... själv tyckte jag nästan att det var otäckt.

Så här ser sympromen ut just nu, illamåendet kommer och går (har inte spytt), jag mår illa av att äta, så för det mesta känner jag mig hungrig och illamående samtidigt - vilket känns lite knepigt. Hela tarmarna har svullnat upp och det har kännts som att de snarare har legat ovanpå magen än innuti, det verkar dock som att detta har lugnat sig lite nu. Brösten spänner och ömmar - det är mjuk-BH utan byglar som gäller - allt annat obekvämt/för litet. Orkar inte läsa bok som jag brukar på kvällarna utan somnar direkt. Kylskåpet luktar illa.

I övermorgon vet vi mer...

Tack snälla goa bloggisar för att ni är med.

God Fortsättning på 2011!

Hoppas det blir många positiva besked under det nya året!

KRAM

Så är vi i v 7 (6+3)

Jag har sovit massor, mår illa av att äta och brösten är lite små ömma men inte extremt mycket.

Annars händer inte mycket - räknar ner till 5 januari - jag vågar inte tro på det här innan vi har varit där. Det är en vecka dit, så vi borde kunna se om allt står rätt till i v 8 (7+3) - Eller vad tror ni?


Stort grattis till Nenne och M som har plussat :)

oj, oj, då - det känns som att det borde ha passerat fler dagar...

Menshuggen blir färre och färre, istället så känner jag mig mest svullen och att det spänner mer över hela nedre delan av magen, men det kan också vara alla pepparkakor, lussekatter och julkola... hmm
Brösten ömmar till och från.
Första gången jag kände mig omotiverat trött var igår kväll, det var som att någon vred av energikranen kl 20.30 - var helt plötsligt toktrött - så jag gick och la mig, men kunde retligt nog inte somna förrän mannen gick och la sig ett antal timmar senare.

Annars då? Jo jag önskar att alla får en härlig jul. Själv ser jag fram emot när det är över. Hamnar alltid i situationer och känslomässiga berg-och-dal-banor under julen. Tror inte att min familj och släkt vet något annat sätt. Försöker tänka att den enda person jag kan påverka är mig själv - och försöka strunta i resten. Det brukar gå så där bra.

Håller ett par extra tummar för Nenne - att det blir plus den 27:e!

KRAM PÅ ER!

till 5 januari då vi fick tid för VUL - 16 långa dagar, men jag ska försöka att ta en dag i taget.

Ber om ursäkt att jag inte har talat om hur det har gått utan låtit hela helgen passera.
Har inte varit uppkopplad på hela helgen... det har varit så mycket annat.
Och det var ett svagt, svagt plus i lördags som jag inte vågade tro på, med tanke på förra gången.

Dock och ett lite starkare plus nu idag.

Efter alla turer med VUL och missfall förra gången så är jag lite mer försiktig.

Vi har uppnått ett del mål, men är långt ifrån mållinjen.
Den här gången tror jag inte på det innan vi fått göra VUL - och se att hjärtat slår, och det blir antagligen efter nyår.
Ska ringa kliniken och se vad de säger.

Tack för att ni är med :)

Kram

Hallå fågelholk!!

Idag blev jag uppringd av kliniken, eller jag trodde det var IVF avdelningen på kliniken men det var en sköterska/barnmorska på vanliga gynkliniken men som inte jobbade på IVF.
De följde upp mitt besök från oktober. Hur hade det gått, hade det blivit en skrapning?
Jag fick dra hela historien (så jag lägger in den här också - eftersom jag inte gjort det ännu) - men jag var lite förvånad över att "sjukhusen" inte pratar med varandra, trodde att de kunde få fram informationen mellan avdelningar.

Missfall oktober 2010
Jag hade kontakt med IVF mottagningen en fredag, då hade mitt Hcg-värde inte utvecklats som det skulle så de misstänkte utomkveds (X) eller missfall. Blev beordrad att åka till akuten på "Mitt sjukhus". Där fick jag sitta några timmar, innan jag blev undersökt, men eftersom jag inte hade ont fick jag åka hem. Ringde "Mitt sjukhus" (kvinnoklinken) på måndag morgon och fick en tid för nytt VUL och för att bestämma hur vi skulle gå vidare.
Fick tid på "Mitt sjukhus" (kvinnoklinken) Tisdag fm, VUL såh oförändrat ut, de såg inget utomkveds utan misstänkte missfall eftersom det inte utvecklats alls de senaste dagarna.

Blev inlagd dagkirurg för skarpning tisdag lunch.
Fick en tablett att stoppa upp i slidan för att hjälpa livmoderna att dra ihop sig. Det gjorde helt plötsligt ont som f*n, jag svimmade av lagom till de fick in droppet. Sedan var det någon gullig sköterska som fanns vid min sida hela tiden, jag gled in och ut ur medvetande, men kände hela tiden att någon fanns vid min sida, det var otroligt lugnande i en så utsatt situation, jag kände mig ändå väldigt liten och hjälplös. När jag svimmade av fick jag väldigt låg hjärtrytm så utöver morfin fick jag även något för att öka hjärtrytmen. Jag hade mer ont än vad jag någonsin haft vid mensvärk eller endometrios. Läkarna misstänkte blod i buken och ev spökande utomkveds i alla fall, så de ville göra ytterligare VUL innan skrapning. De flyttade dock fram mig i kön pga mina smärtor, så jag fick komma in 1,5 timma tidigare än planerat.

Där och då vill läkaren veta vad jag vill att han gör om det sitter ett utomkveds på äggledaren, vill jag att han tar bort eller vill jag att han försöker behålla äggledarna? Jag var så nerdrogad så det fick han förklara två gånger. Men jag sa att om äggledaren var skadad var det bättre att ta bort den. De gjorde VUL innan jag sövdes och det var inget blod i buken, så det blev vanlig skrapning. SKÖNT!

Sedan fick jag ligga kvar på uppvaket länge innan jag var tillräckligt klar i kroppen för att kunna komma hem. Min underbara man kom och hämtade mig, han hade fått gå ovetandes och orolig hela eftermiddagen. Jag var nog sist hem från dagkirurgen den dagen...

De första dagarna hemma var ganska okej, jag återhämtade mig bra, men sedan i slutet på veckan började smärtorna att tillta igen. Ringde "Mitt sjukhus", en ny sväng förbi akuten, denna gång en söndagskväll. Blev inlagd för observation och de gjorde alla möjliga tester, för at bland annat utesluta infektion, utomkveds eller andra komplikationer.
Fantastisk personal som tog hand om mig och var gulliga och omtänksamma.

Blev utskriven måndag eftermiddag - mådde bättre och testerna visade inte något.


Oavsett varför så kändes det omtänksamt att de ringde och följde upp - jag gillar min klinik, även om jag oftast inte får träffa samma läkare eller samma sköterskor. (finns någon jag inte alls gillar men, men man kan inte gilla alla)

På banan inför FET 2 i slutet nov början dec...

Ringde kliniken igår och fick reda på att HcG-värdet inte ökat tillräckligt för att allt skulle stå rätt till.
fr ca 2200 och en vecka senare ca 2800.
Risk för utomkveds och jag beordrades till sjukhuset, omgående!! Blev minst sagt stressad.
(fredag eftermiddag och akut intaget, kan väl säga att det inte bara var jag som var där)
Eftersom jag inte hade några smärtor så behandlades jag inte akut utan fick vänta, som tur var tog det inte mer än 2,5-3 timmar, men beskedet var att med så låga HcG-värden är det i princip ingen chans att det är en riktig graviditet. Hittade dock inget utomkveds och eftersom jag inte har smärtor trodde gynläkaren att det var ett missfall på gång, såg ev en liten blödning, men den kunde ju också ha orsakats av de täta VUL:en så hon kunde inte säga det med säkerthet heller. Ska ringa gynmottagningen på måndag och försöka få tid på tisdag eller onsdag för nytt VUL och nytt Hcg, de vill kolla en gång extra innan de ev tar bort det som finns i livmodern. Men de ville inte ha mig på akuten...

Dock är jag beordrad (de tar verkligen utomkvedes risken på allvar) att åka direkt in  till akuten om jag får smärta. Ironin i det hela är att är det ett missfall och kroppen börjar stöta ut det  på egen hand så kommer jag att ha smärta eftersom jag går på starka värktabletter vid "vanlig mens". Så det blir ytterligare besök på sjukhuset innan det här är över.

Känner dock att spänningarna i brösten har minskat och de signaler kroppen sänder är "icke-gravid" så just nu har jag inget hopp längre.

Börjar känna mig känslokall, har bara kallt konstaterat att det inte blev något den här gången heller.
Och av alla saker som kunde gå fel så är det det minst negativa.
Det tog sig på naturligväg.
Det var ingen mola (då hade bebsiverkstaden fått göra uppehåll i 12 månader)
Jag behöver antagligen inte göra någon titthålsoperation.
Vi kan vara igång relativt snart igen.

Men jag känner uppgiven, och tycker verkligen att livet är orättvist och att det faktiskt borde vara vår tur snart! Ska vi få missfall på alla tänkabara sätt innan det blir vår tur???!!!
Tillråga på allt fick vi (från oväntat håll) gravidbesked igår. (på omvägar, de meddelade inte oss personligen)

Tack för supporten och lyckönskningar och positiva tankar, det känns skönt att bloggvärlden finns!
Kram

Först TACK! Till er alla som är med här.
Kul att så många är inne och kikar på bloggen - besöksrekord igår!!


Ok, det är 5 timmar kvar tills jag kan ringa om blodprovet - och jag är så nervös!
Jag mår illa, och samtidigt är jag sugen på att små äta - är det graviditetsssymptom eller bara mina nerver?


Jag är någonstans  mellan 6+3 och 6+6 - om jag är gravid. Allt man ser är hinnsäcken men den verkar ha utvecklats bra sedan förra VUL. Men det syns inget embry/foster.
Är det någon som har varit med om detta och har barn idag? Där det alltså har gått bra till slut?

Jag vill ju så gärna att det är på riktigt så jag fungerar inte alls som människa just nu, kan inte riktigt fokusera på någonting. Tips någon?

Kramar från nervvraket

Ja, så länge det inte är negativa nyheter (läs katastrof) så lever vi på hoppet.
Läkaren såg en hinnsäck på 11,3 x 7.6 mm så något finns det där, men det syns fortfarande inget foster. De misstänker att jag ev ligger lite senare  och i så fall skulle jag vara i 6+2 idag.
Lämnade nytt blodprov idag - får besked imorgon - det ger ju en indikation... har Hcg-värdet gått ner finns risk för mf.
Sedan är det vänta ca 10 dagar för nästa VUL
Börjar kännas smått komiskt om det inte vore för allvaret i alltsammans.

Så häng med om ni orkar - mera nerver och mera oro - vågar jag nästan garantera...

Kram och tack för stödet!!

nerver över allt
jag bara fryser hela tiden
kan inte fokuser på jobbet - tur att det är kaffe rast snart!
imorgon någon gång innan lunch vet vi förhoppningsvis mer
försöker ha lagom höga förväntningar
alla nyheter utom negativa nyheter är positiva nyheter

Orkar ni med mig? Det är bara nerver och spekulationer...

Jag lämnade ju blodprov för att mäta Hcg halten och skulle ringa som i fredags för att få besked.
När jag ringde svarade en sköterska som bröt ganska kraftigt. Och jag skämdes för att jag inte riktigt förstod vad hon menade trots att hon verkade läsa innantill direkt från min journal. (Jag skäms nästan alltid i de situationer när jag inte kan förstå de som faktiskt försöker prata svenska, min husläkare kommer från Rumänien och ibland dubbelkollar jag med sköterskan om jag har förstått medicineringen rätt - jag vill inte göra min läkare obekväm genom att fråga om mer än 1 gång - rätt dumt egentligen...) Därför stod jag inte på mig utan tog lätt chockad emot informationen attt HcG visade på gravid men man misstänkter utomkveds. Ja eller det var det jag hade uppfattat...

Sedan har jag gått och grubblat hela helgen - VAD är det som gör att de misstänker utomkveds, när det faktiskt syntes en liten svart (tom) cirkel i livmodern?

Så jag ringde kliniken igår igen och fick prata med allra trevligaste norskan som även hade vårt informationsmöte och för en gångs skull hade hon tid (eller tog sig nog tid) att prata med mig.
Det första hon sa var, vänta lite så ska jag bara läsa igenom din journal så att jag svarar rätt
- Hur lugn tror ni inte att jag blev av bara den kommentaren.

Sedan gick vi igenom mina frågor och jag har nu fått klart för mig att det som står i journalen är "att man inte kan utesluta utomkveds" - i min värld är det stor skillnad på det och att misstänka utomkveds.
Sedan berättade jag även om att sköterskan räknat fram att jag skulle vara i v 7+3 när vi var på VUL förra veckan, och att jag då varit för nervös för att reagera på det.
Kan omöjligt ha varit i v 8 (7+3) och vi kom fram till att jag nog är i  v 7 (6+2) (i måndags/igår) och då alltså borde ha varit i v 6 (5+5) förra torsdagen när vi gjorde VUL och då är det kanske inte så konstigt att vi inte såg mer.

Så jag är fortfarande nervös och tycker att det är j-ligt att vänta men inte lika sjukt oroad som jag har varit i helgen. Försiktigt optimistisk faktiskt - det kan vara på riktigt den här gången SHIIITTT - nervös igen :)

Håll tummarna på torsdag! IGEN!

KRAM

men tack snälla, snälla för kommentarerna - de lugnar.

Fortsätter att leva på hoppet

Kram

Jag tror inte man kan vara mer förvirrad än vad jag är just nu.

Så här gick det till igår:
Vaknade tidigt, nervös, men fick i mig lite frukost.
Kommer ner till kliniken precis i tid och kommer in till doktorn ganska direkt. Han hör efter hur det är lite kort och sedan går vi dirket in till undersökningsrummet för att göra VUL på en gång. Det är bara det att jag har inte kissat sen imorse - blåsan är sprängfylld. Så han ser ingenting, bara på med kläderna och ut i korridoren och gå på toa.
Tillbaka in och upp i stolen igen, ännu mer nervös!
Och allt som syns på skärmen är en svart liten cirkel drygt 1 cm i diameter - resen är myrornas krig.
Inget ljud, inga synliga hjärtslag ingenting.
Och vad säger doktorn - jo, att vi kan inte veta säkert förrrän vi har något att jämföra med så det blir till att vänta ytterligare en vecka. Fick lämna blodprov som jag ska få besked om i eftermiddag.

Jag vet inte hur ett VUL ska se ut i v 7 + 3 dagar så jag har ingen aning - någon av er som vet mer???

Om jag ska vara logisk:
Hade det varit helt ok så hade vi sett något mer.
Det borde ha varit hjärtljud.
Alltså är det nog inte en riktig graviditet - men det sista som över ger en är hoppet.
Och hade doktorn helt säkert kunnat säga att det inte är på riktigt utan någon komplikation, så tror jag han hade sagt det - eftersom ovisshet är en av de värsta delarna av det vi går igenom just nu.

Det kan vara en mola igen - men då borde mitt första gravtest varit positivt eftersom HcG nivåerna blir extrema då - så troligtvis ingen mola. (jag gjode ett test 2 dagar innan förväntad mens, eftersom jag skulle på fest och ville veta om det var ok att ta en drink eller 2, det var en fredag och det testet var negativt) Onsdagen efteråt gjorde jag första positiva gravtestet, testade igen i måndags innan jag ringde kliniken -  positivt, har tom testat idag och det är ännu starkare positivt.

Det kan vara utomkveds.

och jag har ingen aning...

Nu går tiden så där långsamt igen...
Fortfarande "gravid?" - tack för alla positiva tankar och kommentarer - de hjälper.

Jag överanalyserar ALLT:
Toalettbesök tar minst dubbelt så lång tid som vanligt, först div böner till samtliga högre makter och positiva tankar (och några förtryckta katastroftankar också naturligtvis). Sedan känna efter om har jag ont, molar det? Sedan själva toalettbesöket. Till sist det värst av allt - toalettpappersanalysen - skiftar det inte lite åt rött?? HUR DUM FÅR MAN BLI??!!! Men jag kan inte stoppa mig själv.

Matlagning - blir jag inte lite illamående?! (nej - ingen skillnad alls)
Brösten - spänner de? Är de större? Är vårtgårdarna mörkare? (OMG!!! kan någon sätta stopp för min hjärna!)

Jag är programmerad åt det negativa hållet - eftersom jag inbillar mig att om jag är förberedd på det värsta så gör det inte så ont om/när det inträffar... Men jag vet att det spelar ingen roll, det onda gör lika f-bannat ont ändå.

DÄRFÖR har jag beställt mammakläder (som kompensation för min dumma hjärna)
Till någon meddelar mig annorlunda är jag gravid och njuter av det ( på mitt alldeles eget vis)

Håll tummarn för hjärtljud på torsdag!!

KRAM

...men det kom ingen mens OCH gravtestet visade faktiskt positivt
(ivf-karusellen hade rätt i sin kommentar i förra inlägget - och jag hade ingen aning)
Ultraljud på torsdag - då får vi se om det "är på riktigt" eller om det är ännu en mola (druvbörd)

Håll tummarna - det kan vara en bebis på gång!!

KRAM

det blöder, det forsar och det gör j-ligt ont
i själen, i kroppen, i hjärtat

Varför alls få ett positivt resultat?
Varför?
Varför vi?
Varför?
Varför?
Varför?
Varför stannade du inte???

Springer på toa i tid och otid - inte nödvändigvis för att jag behöver men för att kolla att det inte kommit blod.

Får försöka slappna av och gilla läget - och det borde inte vara svårt under rådande omständigheter - det var ju ett plus.

Kändes som lång tid innan jag får göra VUL, men det är ganska precis en månad efter ET, skiljer bara en dag.

Lite historik:
sist jag testade positivt mars 08, hade jag ett väldigt starkt plus, men i vecka 9-10 fick jag göra en skarpning och ta bort, eftersom det var en mola, även kallat druvbörd, det är alldeles för snabb celldelning och när de gjorde VUL så fanns inget hjärta.
Därför tror jag att det faktiskt kan vara på riktigt denna gång, och att risken att det är en ny mola inte är så stor eftersom jag ännu inte har så höga HcG halter, jag har nämligen en ökad risk för mola även denna gång men försöker att tänka positivt.

KRAM