Det är nog kört nu
fr ca 2200 och en vecka senare ca 2800.
Risk för utomkveds och jag beordrades till sjukhuset, omgående!! Blev minst sagt stressad.
(fredag eftermiddag och akut intaget, kan väl säga att det inte bara var jag som var där)
Eftersom jag inte hade några smärtor så behandlades jag inte akut utan fick vänta, som tur var tog det inte mer än 2,5-3 timmar, men beskedet var att med så låga HcG-värden är det i princip ingen chans att det är en riktig graviditet. Hittade dock inget utomkveds och eftersom jag inte har smärtor trodde gynläkaren att det var ett missfall på gång, såg ev en liten blödning, men den kunde ju också ha orsakats av de täta VUL:en så hon kunde inte säga det med säkerthet heller. Ska ringa gynmottagningen på måndag och försöka få tid på tisdag eller onsdag för nytt VUL och nytt Hcg, de vill kolla en gång extra innan de ev tar bort det som finns i livmodern. Men de ville inte ha mig på akuten...
Dock är jag beordrad (de tar verkligen utomkvedes risken på allvar) att åka direkt in till akuten om jag får smärta. Ironin i det hela är att är det ett missfall och kroppen börjar stöta ut det på egen hand så kommer jag att ha smärta eftersom jag går på starka värktabletter vid "vanlig mens". Så det blir ytterligare besök på sjukhuset innan det här är över.
Känner dock att spänningarna i brösten har minskat och de signaler kroppen sänder är "icke-gravid" så just nu har jag inget hopp längre.
Börjar känna mig känslokall, har bara kallt konstaterat att det inte blev något den här gången heller.
Och av alla saker som kunde gå fel så är det det minst negativa.
Det tog sig på naturligväg.
Det var ingen mola (då hade bebsiverkstaden fått göra uppehåll i 12 månader)
Jag behöver antagligen inte göra någon titthålsoperation.
Vi kan vara igång relativt snart igen.
Men jag känner uppgiven, och tycker verkligen att livet är orättvist och att det faktiskt borde vara vår tur snart! Ska vi få missfall på alla tänkabara sätt innan det blir vår tur???!!!
Tillråga på allt fick vi (från oväntat håll) gravidbesked igår. (på omvägar, de meddelade inte oss personligen)
Tack för supporten och lyckönskningar och positiva tankar, det känns skönt att bloggvärlden finns!
Kram
Tack för dina Tummar ;) Kram
Vad tråkigt gumman! Många kramar till dig
Nej fy vad trist, tyckte att det borde få vara er tur nu. Stor kram.
Så tråkigt! Hoppades verkligen att allt var som det ska. Men försök att tänka positivt! Ni blev ju gravida på egen hand! Det kommer säkert fungera nästa gång. Det finns studier som säger att kvinnor bli lättare gravida efter missfall. Vet inte om det hjälper??? Det finns nog inga ord som gör smärtan mindre...
Fy vad tråkigt! Tänker på dig.
Kram!
Å nej!
Jag känner till den där uppgivenheten och känslan av omöjlighet.
Hoppas ni är igång snart igen.
Kramar till dig
Tänker på dig! Kram
Usch vad tråkigt. Och vad fruktansvärt med all denna väntan. Så orättvist. Hoppas att ni är igång snart igen!
Nej vad tråkigt :(
Vad är mola?
KRAM