v18 + 0 (v19) - och ilsket pyyyss!!!
Men idag är jag förbannad! Så jag ber om ursäkt men jag behöver pyyysssaaa lite... så det blir ett relativt långt inlägg.
Det är två saker som får mig att gå igång:
1. Vi skulle få en transport till jobbet den här veckan och då var personen (X) som kunde ta emot (krävs en speciell maskin för just den här transporten) bara på plats idag. Så följande händer, X vill ringa till bolaget vi gjort beställningen hos för att säkerställa att leveransen kommer idag (onsdag). Då säger jag (som ändå hanterar ganska många av beställningarna och därmed även transporterna) att tänk på att leveranserna ibland fastnar en dag extra på omlastningscentralen, det brukar inte bolaget vi beställer av ha koll på. Till svar får jag ett surt och snäsigt "lilla gumman sådant här har jag gjort förr". Jag biter ihop och går därifrån. X ringer alltså bolaget och pratar med någon och de bestämmer att de skickar inget därifrån på måndag som planerat utan skickar först på tisdag. Jag tänker tyst för mig själv att jag blir förvånad om det här går i lås hela vägen. Idag kom det ingen leverans, eftersom X endast pratat med boalget vi beställer av och inte med det bolag som faktiskt utför transporten. X var rasande, svor och gormade och kunde inte förstå hur det här kunde hända och helt plötsligt skulle jag ringa bolaget vi beställer av för att reda ut härvan. Det gjorde jag inte. Men jag tog illa vid mig för att om X hade lyssnat på mig från början så hade det blivit rätt.
Det retar mig att jag blir så förbannad på X, men X lyssnar aldrig på någon annan (det är inte bara mig X inte lyssnar på) och X är även väldigt bra på att framhäva sig själv i alla situationer även när X själv egentligen inte haft med en sak att göra (och det har gått bra) då pratar X om det som att det är X förtjänst - jag har svårt för X.
2. Har med graviditeten att göra, eftersom min mage nu börjar synas lite försiktigt, jag tycker inte själv att den är jättetydlig, så har människor börjat klappa mig på magen. Det är naturligtvis människor som jag känner (inga helt främmande okända ännu) men jag upplever ändå att de tränger sig på in i min privata sfär. Men det är inte nödvändigtvis så att jag i vanliga fall kramar dessa personer när vi ses utan många gånger hälsar vi i hand. Ja, ja oavsett vem egentligen så tycker jag att det är obehagligt - inte ens helt bekväm med min egen mamma. Den enda som jag uppskattar när han klappar mig på magen är barnets pappa.
Hur hanterar ni det här? Jag vet inte riktigt hur jag ska göra, jag hinner inte förekomma utan rätt var det är står jag och gapar av förvåning för någon har klappat mig på magen. IGEN!
Som ni märker är jag på ett alldeles strålande humör ;)
Andra gravidsymptom är egentligen bara spänningar långt ner i magen, de sitter i en liten stund och släpper efter ett tag. Har hänt både under dagen och när jag precis har gått och lagt mig.
Viktökning totalt så här långt + 2 kg
Har ni orkat läsa hela vägen hit?
TACK!! Det var skönt för mig att få häva ur mig lite - det känns lättare då...
Jag kommer ihåg att jag tyckte att det var jobbigt när folk som jag inte umgås med i vanliga fall klappade mig på magen, tänkte då flera gånger klappa dem på deras mage, men hann hejda mig. När mina föräldrar, svärföräldrar och syskon klappade så tyckte jag bara att det var mysigt att de visade intresse.
Kram
jag tycker det är lite jobbigt att folk klappar mig på magen, även om det är folk jag känner väl. en del brukar fråga innan (och jag säger alltid att det e ok, då det ändå prakriskt taget räkt ut handen mot magen), men inte alla... det e jobbigt. men jag brukar svälja det och vet att de menar väl och vill gott... men hade det vart en främling hade jag brutit armen av dem.
när folk jag inte känner kommer för nära blir jag till och med nervös, känner mig utsatt och rädd för att nån ska göra något okontrollerat. stora folkmassor och trånga tunnelbanor känns också lite mer obehagliga nu när magen sticker ut och är en 'easy target' för armbågar och annat.
Jag tycker själv inte att det är jobbigt att någon klappar mig på magen. Däremot har jag upptäckt att jag själv är en sådan hemsk människa som gör det! Jag skäms, som en hund, men det är liksom en reflex för att jag tycker att kulan är så fin och fantastisk (bara på kompisar dock, men fortfarande utan att fråga). Säg till! Har alla andra magklappare samma reflex som jag, så är det nog bara skämstaktiken som fungerar.
Jag har också människor som X som kollegor. Bara att bita ihop, tänk på att du inte behöver jobba ihop med honom(? fick av din beskrivning för mig att det var en 55+ gubbe som tror han vet bäst) på ett helt år snart:)
Hej!
Å sådana där som X finns det överallt. Var kommer de ifrån och varför? Och hur kommer det sig att de aldrig genomskådas helt och hållet? Jag kan verkligen inte förstå att de kan hålla på och hålla på i all oändlighet. Jag har också svårt för X. ;)
Vad gäller magklappningarna så är ju jag helt utan integritet, så för mig får det gärna klappas vilt. Men jag kan förstå att du känner annorlunda... vet inte riktigt vad du kan göra?
Fint att du delat med dig av ultraljudsbilderna... :) Tänk att det är en liten där? Kram!
Åh, jag känner precis som dig vad gäller magklappningen..! Har också tänkt att jag ska klappa tillbaks på den andre personens mage men jag blir alltid så chockad så ögonblicket försvinner...Vet inte varför magen blir allmän egendom bara för att det ligger en bebis där?:)
Har sett en tröja nånstans där det står "Don´t touch" på magen, funderar på en sån;)
kram
Jag har faktiskt sluppit allt magklappande än så länge, men förstår att du tycker att det är jobbigt. Det är ju din kropp.
Låter förresten som sammandragningar du har när det spänner i magen.
