familjecirkus

Det är svårt att sätta ord på hur det är/känns att vara ofrivilligt barnlös.

Det här är mitt bästa försök:

Du frågar hur jag mår

Du frågar hur jag mår
Jag svarar som vanligt

Hur kan hon må som vanligt tänker du
Jo jag mår som vanlig eftersom jag sörjer varje dag
Jag sörjer att vi inte har barn när solen skiner och himlen är blå och alla är glad och har trevligt
Jag sörjer att vi inte har barn när regnet öser ner och vinden viner och vi bråkar om vems tur det är att städa
Jag sörjer lite hela tiden, varje dag, klart att vissa dagar är det mer påtagligt än andra, men det är inte särskilt ofta jag bryter ihop totalt numera, det har blivit en del av mitt dagliga liv att halsen snörps åt och jag får kämpa med att hålla borta tårarna för att jag önskar så att det var vi som hade barn.

Vår historia:
(den korta versionen)

Vi är oförklarligt ofrivilligt barnlösa. Inga kända fel mer än att jag har endometrios, men enligt utredningen skulle det inte påverka chanserna att bli gravid. Vi har fått kämpa för att läkare och sjukvårdspersonal ska ta vårt problem på allvar. Vi har fått kräva hjälp och remisser. Ingenting har hänt utan att vi har fått vara aktiva och ringa och ligga på och fråga hur det går, med läkartider, med remisser, med provsvar. Man får inte må så dåligt att man inte orkar - då händer ingenting.

Vi började försöka 2005.

Titthålsoperation konstaterar endometrios 2007.
Spontangraviditet 2008, Mola/druvbörd - skrapning.

IVF-remiss under 2009
Info möte sept 2009

IVF 1 - jan/feb 2010 - negativt gravtest, 4 ägg till frysen.

FET 1 - maj/jun 2010 - positivt gravtest, men blödning några dagar senare.

Spontangravid sep/okt 2010 - "Missfall" (ofostriggrav) v 8 - skrapning

FET 2 - nov/dec 2010 - positivt gravtest

Hjärtljud på VUL i början av jan - 11.

Helt ofattbart!! Vi väntar barn!