familjecirkus

Jo, BM ringde tillbaka, de gör inte KUB eller NUPP på IVF-graviditeter där jag bor, men det gör något annat test, som jag inte fick namnet på eftersom min man fick ta telefonsamtalet (jag stod i duschen när hon ringde).

Testet de faktiskt gör består i blodprov och ultraljud, jag vet inte NÄR jag får göra det och jag vet inte heller vad skillanden är, men hon har uttryckligen sagt att de inte gör vare sig KUB eller NUPP.

Tack AKNA för tipset att titta via länkarna i din blogg, det är alltid skönt att hitta info.

Fortsättning följer...

Har pratat med BM angående KUB-test igen, och nu var det ännu rörigare än förra gången.
Hon sa att IVF graviditeter var annorlunda och var osäker på hur detta skulle hanteras och om testet gick att göra.
Hon lovade att kolla upp och återkomma.
Jag talade om att vi vill göra detta och är beredda att betala själva om det krävs.
Det viktigaste är att tiden inte rinner iväg och vi missar möjligheten.

Naturligtvis hoppas vi att proverna visar att det är låg risk och att vi inte får några svåra beslut att ta. Men vi är beredda på att vi kan få ett tufft besked också.

Någon annan som råkat utför att "IVF graviditeter är annorlunda" i detta sammanhang eller något annat?

Tuff dag på jobbet igår så det blev ingen uppdatering.
Och det straffar sig idag, utan matlust, lite illamående och hugg i magen och huvudvärk som inte vill släppa. Ska prioritera en promenad i solskenet på lunchen.


Nu är vi i v 11, bara 2 veckor kvar till BM-besök och inskrivning. Ska ringa henne under dagen angående KUB och att jag även vill göra ultraljud, hon får hjälpa och tipsa om var vi kan göra det om inte de gör det.
Så här innan testet känner både jag och min man att det är något vi vill göra, sedan vet man ju aldrig hur man reagerar på resultatet eller hanterar det, jag tror jag vet, men inser att det är svårt att föreställa sig.

Skulle behöva lite tränings pepp - behöver röra på mig men vet inte riktig vad eller hur.

Kram på er!

Eftersom jag uppnår "rätt ålder" under året (läs 35) så kommer jag få göra ett KUB-test, men om jag förstod allting rätt av det BM sa så gör de enbart ett blodprov.
Jag vill även göra ultraljud. Och kan tänka mig att betala för det privat.
Någon som har tips på hur jag ska gå vidare?

ja det är så det känns just nu...

Mådde pyton i lördags orkade ingenting
Kände mig helt okej igår, var sociala och träffade lite vänner, jobbade med mannen på bygget och kände mig helt okej så länge jag fick mina mellanmål.

Idag mår jag pyton igen, har ont i magen och har ingen lust eller energi.

BLÄ!

Det är något jag har gått och funderat över ett tag. Jag ska försöka beskriva på ett begripligt sätt men vi får se om jag lyckas.

Jag har vid flera olika tillfällen i mitt liv råkat ut för männsikor som sårat mig, och sedan när jag visar att jag blir ledsen säger andra runt omkring:
- att det var ju inte för att vara elak eller såra det var ju inte meningen.
Men personen som sårade ber inte om ursäkt för sin handling eller sina ord.

Personligen så börjar jag bli trött på det här, det är inte okej att bete sig som en drummel och sedan bara säga att jag menade ju inget illa.

Oavsett om man säger saker i stundens hetta, eller t ex en ogenomtänkt klapp på magen som resulterar i tårar, eller till och med utbrott som har sin grund i sjukdom. Det är inte okej att låtsas som ingenting. Hur svårt ska det vara att även om det som sagts eller gjorts var i all välmening så landade det fel hos mottagaren, jag tycker att då är det på sin plats att be om ursäkt. Att bara avfärda det med att uppsåtet var gott räcker inte. I alla fall inte för mig. (och jag känner att jag börjar bli en långsint j-l)

Och jag försöker "leva som jag lär", alltså när jag sårat någon, eller bara varit kort i tonen t ex pga smärtor eller hormoner, då minns jag ju faktiskt vad jag gjorde sedan när jag mår bättre, även om jag kanske inte alltid inser det där och då. Och jag ber om ursäkt.

Ska det vara så svårt?

Har ett externt möte idag som innebär att jag skulle varit på resandefot från 05.00-21.00.
Med förhoppningsvis växtvärk (och ingen annan skit) i magen och illamåendet, så kände jag att jag pallar inte, och framför allt jag förlåter inte mig själv om det skiter sig och jag har pressat kroppen.

Så jag är magsjuk idag, och jobbar hemifrån, så jag jobbar ändå. Är det att skolka?

Idag går vi in i vecka 10
(Widgeten och BM räknar olika, vi byter vecka på onsdagar enligt BM, och det är henne jag har tänkt gå efter, tyvärr blir det lite förvirrande här på bloggen)

Igår var en jobbig dag. Tack för era kommentarer.
Jag hade ont, var orolig, väldigt lynnig - så det slutade med att jag bröt ihop och grät en skvätt.
Och så kändes det lite bättre igen.

Det onda har inte försvunnit men det har försvagats och det har flyttat på sig, så det värker inte längre på exakt samma ställe. Det har lugnat mig en del.

BM sa också att det är inte ovanligt att kroppen inte riktigt hänger med, så det är väl rimligt att tro att detta bara är en intensiv växtvärk, för att komma ikapp, jag har ju även haft dagar den sista tiden när jag inte har känt av någonting.

Min BM känns bra, hon lyssande verkligen på att jag var orolig och mår jag likadant idag vill hon att jag kommer in imorgon. Bara det lugnade mig en hel del.

Kram på er därute :)

Igår från sen eftermiddag och under hela kvällen hade jag otroligt ont i nedre delen av magen.
Trycket neråt var så stort att det var lika obekvämt att sitta på en stol som när jag känner av endometriosen som mest. Obehagligt, smärtsamt och obekvämt.
Beslutade mig för att hoppa över vattengympan. Det var ryggläge hela kvällen, det lugnade sig när jag låg ner men så fort jag reste på mig för att gå på toa eller dricka vatten så till tog det igen.
Har varit riktigt orolig.

Nu är det inte så ihållande längre utan kommer och går.

Kram

Jag har inte spytt mer än en gång. Så jag blir nog inte en av dem som spyr konstant i 3 månader.

Jag har dagar då jag tycker att jag inte känner någonting alls, inte någon "växtvärk" i magen eller brösten, inget illamående, dessa dagar är jag ganska låg och önskar att veckorna gick fortare.

Men så kommer dagar när jag är toktrött och mår illa - hela tiden.

Försöker verkligen att bara ta en dag i taget och jag försöker börja våga tro på att det är på riktigt.


Jo, en helt annan sak.
Jag/Vi har en säng till salu - någon som är intresserad av en "Tempur"
Jag sover fantastiskt i den men min man gillar den inte alls - så vi behöver byta.

Dubbelsäng 180 x 200 - Kontinentalmodell
Det är tempurmaterial i hela sängen och märket är Ulferts.
Nypris ca 25 000 kr - vi säljer den för 17 000 kr, med ben
Originalkvitto och garantier finns.
Vi har haft sängen i ca 3 månader.
Sängen finns i Västra Götaland. Ev kan vi även hjälpa till med leverans, beroende på var i Sverige den ska.


Jag kan lägga ut lite bilder i ett inlägg fram över. Om det är någon som är intresserad. Så lämna en kommentar så fixar jag mer info.

KRAM

men efter ett spontant infall så blev det en liten Widget.
Får se om jag ångrar mig, men nu är det i alla fall på plats.

Nu har jag spytt - urk - det är det värsta jag vet.
Hade hoppats slippa undan helt, men jag vet att det finns de som inte gör annat än spyr i 3 månader (och mer) så jag ska försöka vara lite tacksam över att det inte är värre.

Och BM hade rätt ;)
Hon la ganska mycket tid på att prata om illamående och vad man kan göra åt det när vi sågs,
jag tyckte att
- VADÅ?!? Jag mår ju bara lite illa och har inte spytt så det borde ju inte vara några problem...

Kan inte göra annat än le åt mig själv. Tänk så mycket jag inte vet eller har en aning om...

KRAM på ER!

Nya erfarenheter, igår var jag på vattengympa, kan väl säg att jag inte riktigt har fått kläm på det ännu.
BM rekommenderade att jag skulle röra på mig mer för att få igång tarmarna eftersom magen har svullnat upp så mycket. Så eftersom det är isgata ute känns det som att en promenad inte riktigt räcker. Och jag har av andra hört att vattengympa ska vara skonsamt. Det var riktigt skönt & jobbigt också naturligtvis, så det blir minst en gång i veckan så länge det känns bra.

Tack gulliga ni för kommentarer, klart att det varierar men jag krävde inget VUL. Bestämde mig för att försöka lita på kroppen. Antingen går det eller så går det inte - jag kan bara sköta om mig själv efter bästa förmåga, mer kan jag inte göra. Och vi har sett att det är på riktigt och att hjärtat slår.

BM var trevlig, känns som att det kan funka, hon gjorde allt utom att ta blodprov, så trots att det inte var inskrivning förrän v 12 så har vi redan gjort det mesta nu på informationen. Hon sa också att om jag kände att det var för långt mellan besöken nu i början var det bara att säga till, så kunde vi ta något extra besök. Omtänksam och go.

Nästa besök, den riktiga inskrivningen blir på Alla hjärtans dag, det känns långt dit... men det är väl dax att fokusera på jobbet och låta graviditeten gå framåt en dag i taget och inte bara fokusera på magen.

Tack för de olika Awardsen jag har fått. Ska ta tag i det till helgen. Nu är det dax att jobba lite!

Tänker på er alla, men klar särskilt på er som precis har haft missfall och sorg i familjen, det är ett tungt sätt att starta året på.

Håller tummarna för alla ruvare där ute!

KRAM

Ok, jag lovade mig själv att jag fick nojja fram till VUL, men om det var bra skulle jag lägg av.
Det är bara det att jag har inga symptom kvar!!
Och då blir jag klart nojjig - och ganska riktigt mycket nojjig.
Är idag i v 7+5 - någon som kan dela med sig av lite lugnande erfarenheter?

Ska till BM på tisdag eftermiddag, men det är ju "bara prat" inga möjligheter till VUL.

Sa jag att jag håller på att bli knäpp?!?!?

Ber om ursäkt för detta nojjande, det är säkert "helt normalt" - det är bara sååå otroligt mycket som står på spel

KRAMAR till er alla!!

Lycka!

Vi fick se ett pyttelitet hjärta som slog - helt overkligt - det kommer ta ett tag innan det sjunker in.

Tack för ALLA tummar och all hoppfullhet, det betyder så mycket.

KRAM

Då är det dax för VUL.

Är faktiskt inte nervös ännu utan mest förväntansfull.

Nerverna kommer när vi går in på kliniken och då kommer jag hålla andan - ja typ ;) i alla fall.

Kommer vara på resande fot större delen av dagen imorgon, så ni kanske inte får besked förrän sent onsdagkväll eller torsdag. tacksam för alla förhoppningsfulla kommentarer och tummar :)

KRAM

jag har nu blivit "gravid-klassad"  - på nyårsafton var vi hos vänner som vet vad vi går igenom.
Ganska snart kom frågan om det fanns några positiva nyheter bakom mitt alkoholfria val.
Vi berättade hur det lågt till... att vi hoppas men inte vågar tro helt säkert.

Sedan var jag gravid... goa vänner som vågar tro... själv tyckte jag nästan att det var otäckt.

Så här ser sympromen ut just nu, illamåendet kommer och går (har inte spytt), jag mår illa av att äta, så för det mesta känner jag mig hungrig och illamående samtidigt - vilket känns lite knepigt. Hela tarmarna har svullnat upp och det har kännts som att de snarare har legat ovanpå magen än innuti, det verkar dock som att detta har lugnat sig lite nu. Brösten spänner och ömmar - det är mjuk-BH utan byglar som gäller - allt annat obekvämt/för litet. Orkar inte läsa bok som jag brukar på kvällarna utan somnar direkt. Kylskåpet luktar illa.

I övermorgon vet vi mer...

Tack snälla goa bloggisar för att ni är med.

God Fortsättning på 2011!

Hoppas det blir många positiva besked under det nya året!

KRAM